2008-12-23

Windsurfing i Kambodja?

Jo nu går det faktiskt. I augusti öppnade en fransman ett litet center på Otres Beachen dryg mil söder om Sihanoukville. Om någon planerar att resa dit finns det dock en del andra saker ni bara måste se och uppleva först.

Först ett besök i Siem Reap med sina otroliga tempel och byggnationer från 1200 talet. Angkor Wat som är världens största religiösa byggnad har blivit något av en nationalsymbol för Kambodja och är också avbildat i deras flagga.

1860 upptäckte en fransk orkidé expedition det fascinerande Ta Prom-templet som då var helt igenväxt. Templet är kanske mest känt från filmen Tomb Raider med Angelina Jolie. Lianer och trädrötter slingrar sig genom templets labyrintiska gångar och omfamnar murar och altare likt tentakler. Det visar lite hur det kan gå om du inte sköter din trädgård.


Angkor Wat


Ta Prom med Angelina i bakgrunden

Det krävs minst två dagar i Siem Reap för att man skall få en känsla av detta fantastiska område.

På 1970 talet hörde jag talas om Pol Pot och röda khmererna men jag förstod aldrig riktigt vad det handlade om. I Phnom Penh måste man besöka Toul Sleng och Killing field för att förstå lite bättre kring denna fruktansvärda historia. Pol Pot ansåg att alla skulle vara bönder och odla ris. Han tömde städerna, avskaffade pengar och lät avrätta alla som ansågs vara intelligenta. Det räckte att man hade glasögon för att bli avrättad. Totalt slaktades mellan 1-2 miljoner människor i det brutalaste massmord genom tiderna.

Toul Sleng var en skola som byggdes om till tortyrfängelse. Scenerna som utspelades här var fruktansvärda. Även kvinnor och barn blev torterade och avrättade. Endast 7 av 17.000 personer kom undan med livet i behåll och en av dessa var Vann Nath som är konstnär. Nu efteråt har han försökt skildra lite kring vad som hänt och målade dessa tavlor som hänger i Toul Sleng.



Daglig tortyr i Toul Sleng, S 21 innan folk avrättades



Barn användes som lerduvor på Killing Field

Pol Pot levde skyddad ute i djungeln till 1998. Det är inte klarlagt hur han dog men ryktet säger att han blev stucken av en liten mygga och avled i malaria. Från Phnom Penh åker man buss i 4 timmar för att komma till Sihanoukville eller ”Costa del Cambodia”. Här kan man bo på det femstjärniga lyxhotellet Sokha Beach hotell för 200 -700 US $ per natt. Hotellet har egen strand och bara en öl kostar mer än 5 US $. Alternativet är en liten hydda på stranden för ca 5 US $. Där får man två öl för en $.



Sokha Beach hotell 200 $ natten Liten hydda på stranden 5 $ natten

Av förklarliga skäl är infrastrukturen en katastrof. Vägarna är i uselt skick. Järnvägen är nerlagd för dom har stulit rälsen. Sjukvården är mycket, mycket dålig. Blir man sjuk är det Thailand som gäller. I Kambodja betalar man inte skatt och landet är mycket korrumperat med en regering som inte bryr sig. Vår gode vän Paul som är pensionerad polis från England berättar att det är polischefen i Sihanoukville som styr narkotikahandeln därnere. På så vis har han dubbla inkomster.



Först lite kräftor på stranden och sedan Fondue med Paul

Bortser man från allt detta är det ett underbart land med vänliga människor. Påminner lite om Thailand för 30 år sedan. En bra middag får man för några $.

Vi hittade en annons om att det fanns vindsurfing på Otres Beach som ligger några mil söder om staden. Vägen dit var så dålig så att t.o.m. vägen till Klagshamnsklubben framstår som rena autobahn.



Här träffade vi Sydney från Frankrike. Han öppnade Hurricane Windsurfing för några månader sedan. Tidigare hade han ett företag med samma namn i Frankrike och han var en känd shaper. Han tycker om att prata och berättar: ”Jag har byggt över tusen brädor innan marknaden gick tillbaka så jag var tvungen att stänga verksamheten.”

När jag frågar hur han hamnade i Kambodja berättar han vidare: ”För två år sedan blev jag erbjuden att börja jobba på Starboard som shaper. Deras shaper hade tydligen avlidit. Samtidigt träffade jag min Kambodjanska flickvän så jag tackade nej. Nu har hon skaffat en affär i stan och jag har mitt surfcenter. Detta är livskvalitet men man får inte bli sjuk.”


Otres Beach. Beställ något att dricka och solstolen är gratis.

I sin hemmasnickrade hydda har han ett tjugotal brädor. Allt från gamla Windsurfers till Starboard Formula.



Sydneys Windsurfing center

”Min högsta önskan är nu att få öppna ett riktigt Starboard Center i likhet med det som finns i Vietnam. I Thailand blåser det aldrig medan här är förhållandena ungefär samma som i Mui Ne i Vietnam. Vi kan få upp till 40 knops vind och masthöga vågor i februari- maj” säger han lyriskt och tänder ytterligare en cigarrett.


Tyvärr lite dåligt med vind idag men riktigt idylliskt och 27 grader i vattnet

Avslutningsvis lite om Vietnam
Mui Ne i Vietnam var ett av Pers favoritställe och vi åkte dit för ett par år sedan. Centret ligger 15 mil från Saigon. Killen som har det heter Phillipe och även han är fransman. www.windsurf-vietnam.com



På stranden i Mui Ne, Vietnam

Tyvärr blev jag biten av en rabiessmittad hund efter tre dagar, sen var det slutsurfat för min del. Måste dock påpeka att läkarna i Vietnam är mycket skickliga på att sy ihop folk. Notera den ”sterila” tidningen och blodet på väggarna.



Lite action i Vietnam





För oss var det nu tredje gången i Kambodja och vi återänder nog om ett år för att se om Sydney har lyckats bygga upp ett riktigt Starboard Center

God Jul önskar Badjanne

1 comments:

Anonym sa...

Fyfan vad äckligt!!!!!!